Studerande på Alma Manusutbildning år 2019/2020 tolkar det okända. Manusboken är ett återkommande samarbetsprojekt mellan Alma Manusutbildning och Brobygrafiska.
Vi vill uppmuntra till att skapa berättelser utifrån nya perspektiv som tillåts vara mångfacetterade och komplexa, som inte förenklar, som kan vara både konstnärligt kvalitativa och kommersiella succéer. Under utbildningen arbetar vi främst med dramaserier men även långfilmsformatet och kortfilm.
Den här boken är inte bara en bok om kreativa processer utan boken är en process. För att ge en inblick i något som kanske är ofärdigt, som innehåller tvivel och ambivalens. Utbildning och lärande är något som pågår hela livet. Du blir aldrig färdig.
Vad är då ett Magic Moment? För mig är det ett sätt att gå in i vardagen och fånga något av värde. Det hjälper mig att stanna upp och bli mer uppmärksam, öppen och mottaglig. Det hjälper mig att lyssna på livet. Det är så lätt att tro att man hela tiden måste leta efter något spännande eller viktigt att säga, och man går miste om mycket fantastiskt
Osäkerhet och rädsla kan få oss att stanna på ytan, att kanske låna någon annans röst eller anta en annan skepnad. Vi bär på så många olika lager. Och så mycket som handlar om tilltro. Vilken del av oss själva vi berättar från.
I den här antologin finner du texter som är lätta att älska lite. Det rör sig om olika sorters avsändare och mottagare, där du egentligen gärna kan få ha något oväntat att se fram emot, utan att jag förstör läsningen. Men. Det kan vara ett tänkt brev till en oförlöst romans, det kan vara text från en väktare som blir avlöst, eller ord på papper som får mening först om de skulle nå sin mottagare
I den här boken kommer du få ta del av många olika liv; höra röster dela med sig av sina innersta hemligheter. På ett sätt verkar det självklart vad en monolog är, både i li vet och i författande. En person pratar och berättar om sig själv, sina tankar och känslor. Så varför en bok om monologer i relation till filmmanus? Vad gör monologer till ett värdefullt verktyg för manusförfattare?
Jag älskar just den där känslan av att bli överraskad, att inte veta, inte förstå. Men ändå vara öppen för att vad som helst kan hända. Livet som bara sköljer över en och avslöjar människans sårbarhet och bräcklighet. Där det inte finns några svartvita sanningar och ingen självklar väg hem. Eller ens någon självklar plats att komma hem till